Anden Johannes
Inlägg av: Jeanette den 30. Januari 2007 10:47:37:
Vi befinner oss i ett älde hus där det sägs att det spökar.
Jag ser att saker rör på sej men ingen gestalt.
Det är fotavtryck i mattan. Dom börjar intill väggen precis nedanför ett fönster.
En äldre kvinna bor i huset och liknar min mamma.
Hon ber mej stanna kvar. Hon har haft en son som hette Johannes.
Han dog oskuld och okysst. Kvinnan vill att jag ska tillbringa lite tid ihop med Johannes,
eftersom han aldrig vart i närheten av en tjejj.
Jag kan inte se honom först men kvinnan talar om när han är i min närhet.
Tillslut ser jag honom. Han är inte alls snygg. Han är jätte lång. Mörkt, tjockt vågit hår och
har en stor näsa. Men väldigt fina ögon.
Jag försöker visa Johannes, som verkar väldigt olycklig, att jag bryr mej om honom.
Jag sover hos kvinnan i flera dagar och vi får en speciell relation.
Men hon åldras fort.
Jag är gravid. Vet inte med vem men det är iallafall inte Johannes.
Johannes visar att han fattat tycke för mej.Jag bestämmer att "gå hela vägen" med honom.
Det va fint. Men jag tvekar för att göra om det.
Sedan finns Johannes i min närhet hela tiden. Ibland synlig och iband inte.
Det händer något. Johannes börjar försvinna. Jag tror att det är för att han fick känna sej fulländad, älskad innan han gick över till andra sidan. Jag vill inte åta honom försvinna.Jag har börjat tycka om honom.Jag gråter, han försvinner helt.
Det går lång tid. Jag tillbringar fortfarande tid hos kvinnan. Hon har sålt sitt hus. jag hjälper henne på auktionen.
Det finns ett saltkar (har funnits 2 st tidigare men Johannes slog sönder det andra när han blev arg). Auktions gubben säger att om det funnits 2 st så hade dem vart värda jätte mycket pengar. Kvinnan och jag skrattar åt detta. Jag kan se Johannes ansikte i satkaret. Tänker nu ännu mer på honom.
En flicka kommer ut ur en ladygård med en höna som ser död ut men det är den inte.
2 gubbar tar hönan och slår sönder den mot en husvägg.
Jag står vid en flod eller sandbank. Jag hjäper andra att ösa i grus å sand i vattnet, dem vill få en bättre strand. Det börjar blåsa ordentligt. Johannes står plötsligt vid min sida och jag känner mig lycklig. Han för mej över floden precis över vattenytan. Jag är rädd först men han tittar på mej och ger mej ett inre lugn. Jag känner att jag har saknat honom. Han tar mej in i en annan verklighet. en verklighet som skulle bli om han och jag kunnat fortsätta tillsammans. Han visar mej huset som står på en klippavsats vid havet, trädgården med 2 rottwailrar som han busar med. Han visar garaget och min egna bil en volvo, senapsgul. Jag ser 2 barn. 2 pojkar. En lite äldre 7-8 år med långt mörkt tjockt hår och en ite yngre med kortklippt ljust tunnt hår. Dom busar... dom ska för första gången få smaka på en snaps. det är midsommar. Dukade ångbord. fler människor men som jag inte känne rigen.
En liten flicka i båblommig känning talar om när jag ska föda mitt barn. Det lyser ett gult , rött, blått ljus om henne. Hon svävar över marken. Samtidigt som hon talar till mig så rullar det en text framför mig, precis som eftertexterna på en film. Så när flickan talar rullar hennes ord upp framför mig.
= Du kommer föda ditt barn mellan kl. 9.30 och 10.30 den 7 Maj. Du kommer märka när det är dax för du tappar tidsuppfattningen...
( och sen sa hon massa andra konstiga symptom men det kommer jag inte ihop.)
Jag vaknar och snyftar precis som om jag har gråtit i flera timmar.