Havet och väntan
Inlägg av: Lotta den 02. April 2007 07:56:39:
En stor skara människor inkl. mig själv har samlats på en plats, känslan är att vi ska någonstans, vi vet inte vart och vi vet inte hur. Det känns som att det är ett kall av något slag, lite hemligt.
Vi får veta att vi ska färdas på en båt, det är en minifärja. Vi slussas in i färjan. Färjan åker en etapp. Det var vackert runt omkring, knappast sverige, bergstoppar, kanaler i havet, små städer runt om efter vägen vi färdas. Efter första etappen stannar vi inne i en stor vik vid en betongbrygga mitt i, kan man säga. Betongbryggan var mitt ute i vattnet i viken, runt om fanns fortfarande bergstoppar och ett mindre hamnkvarter.
Vi skulle sova kvar här och avgå morgonen efter igen. Jag och två män blev anvisade att sova på en annan mindre båt men ändå en större lyxbåt, den låg förankrad på en annan brygga av trä längre bort mitt i vattnet. Det finns en lucka i drömmen hur vi kom dit. Det var harmoni och ett lugn, jag och den ena mannen (en jag känner och har en kärlekshistoria på stulen tid med) sov bredvid varandra i en dubbelsäng på den andra båten, vart den andra mannen sov vet jag inte. Den första mannen är sliten och vid dålig hälsa, han sover läkande lugnt hela natten.
När vi vaknar börjar jag smeka honom, han vaknar till och vi fortsätter smeka varandra länge och njuter av varandra till tillfredställelse.
Den andre mannen kommer in, sätter sig på golvet bredvid oss i dubbelsängen. Han är för mig okänt ansikte, men han verkar på något vis vara känd ändå eller veta en massa saker, som en guru. Vi ligger kvar, han sitter där på golvet till höger i samma höjd som oss, vi pratar, hela dagen känns det som. Han ställer frågor, ledande frågor som plockar fram visdom i olika ämnen. Vad gör vi här? Det händer inget på stora båten, så vi kommer fram till att vi nog blir kvar en natt till, och att de inte åker utan oss för vi är viktiga. Kan jag få bort den döda huden på den mannen jag ligger bredvids kropp, den har partier av döda hudceller. Kan jag få honom att må bra? Är den här relationen bra? Är frågor som kommer upp.
Jag tänker, ja kanske, annars skulle det här inte ske, vi skulle inte ha hamnat här och framförallt inte tillsammans.
Jag går upp på däck ensam, ser ut över vattnet, det är vackert, ser mot stora båten, den ser ödslig ut men jag vet att den är full av människor som också väntar på avgång och som vi ska färdas tillsamman med i etapp två.
Jag ser inga människor, bara vatten, bergstoppar, små öar, båtar och bryggor. Jag får för mig att flytta vår båt till den stora. Utan betänkligheter hoppar jag i vattnet, säger inget till de andra, vattnet känns skönt. Jag tänker, hur kom vi till den här båten, simmade vi eller åkte vi?
Jag tar bort förtöjningen och börjar simma med båten på släptåg bort mot minifärjan. Nästan framme inser jag att det här är mer än vad som är möjligt att göra, jag måste ha superkrafter. Det är inte naturligt att flytta och styra en så stor båt på en liten simmande människa som jag, tom ankaret är säkert tyngre än jag. Jag ändrar riktning och svänger in båten mot den andra och tänker, hur ska jag få fast den här, det löser sig nog och det gjorde det.
Nu står båtarna bredvid varandra och det blir lätt för oss att byta båt när vi väl ska avgå.
Jag känner mig frisk och stark, går in i båten. Männen har samma positioner än, han jag känner ligger kvar i sängen och den andra sitter bredvid på golvet. Bra tänker jag, tvångsvila är enda sättet att rädda hans hälsa.
Vad kan detta betyda?