Svar: Bland döda andar
Inlägg av: Urban den 03. Juni 2008 09:32:46:
Som svar på: Bland döda andar inlägg av: cissi den 29. Maj 2008 16:11:10:
Hej Cissi
Jag tycker du gör helt rätt som försöker ta reda på vad det är som får dig att drömma dessa drömmar. Jag har särskilt frågat ett antal andra personer vad dom tror om din dröm, och de har kommit fram till att det är något från ditt undermedvetna som pockar på din uppmärksamhet. Att det är något trauma i din barndom som du borde ta itu med nu. Det kan rent av ha med födelsen att göra. Och att du borde ta dig tid till att släppa fram och bearbeta detta. Men det skulle vara bra om du svarade på det här, för det behövs personlig kontakt när man bearbetar sådant här. Dessutom tycks du vara ensam med det här, och skulle behöva någon förstående person som stöd. Så svara gärna.
Hälsn. Urban
Ps. Råkade höra på gårdagens "Samtal pågår" i P1, och det handlade just om en kvinna och hennes barndomstrauma. Ds.
>Jag har en återkommande dröm som jag inte alls kan förstå vad den betyder.
>Jag befinner mig i mitt barndomshem och berättar för min syster att jag kan se döda andar. Jag säger att jag ser dem överallt och att de är så tydliga att jag har mycket svårt att avgöra om det är riktiga människor eller inte. Jag förklarar också för henne att det är därför som jag ibland kan uppträda nonchalant mot nya personer jag träffar, att det beror på att jag inte vet om det är en riktig människa eller inte. Jag säger också till henne att deinte är farliga och att de i övrigt inte alls stör mig. Sedan svänger drömmen och jag befinner mig i mitt eget hem och helt plötsligt vill jag att andarna ska lämna mig ifred, för de finns vissa andar som förföljer mig. Det är barn som har gått hemska öden till mötes och de följer mig över allt, jag vet att de bara söker tröst men de skrämmer mig. jag försöker springa ifrån dem, köra ifrån dem och till sist kommer jag fram till mitt barndoms hem igen och lyckas genom rena slagsmål med andarna att låsa dem ute. Jag rusar upp till mina föräldrars sovrum och låser alla dörrar på vägen. väl där inne sätter jag mig i sängen för att skriva ett sms till min pojkvän om att jag behöver hjälp, men varje försök blir misslyckat. Jag stavar fel, telefonen stänger av sig, får bara fram fel ord osv. jag ger upp och ser att en barn-ande försöker att ta sig in i rummet genom fönstret. Det hela slutar med att jag kör planlöst och jagat omkring för att komma undan dem när jag helt plötsligt får fel på bromsarna och kör rakt ner i havet. Väl i vattnet börjar jag att dyka omkring och jag kan andas vattnet. Jag känner mig lättad. Då utan förvarning hänger sig ett barnspöke runt min hals och ger mig en kärleksfull kram och då inser jag att jag inte längre kan andas i vattnet och jag vet att jag snart kommer att drunkna.