Svar: Mörk väg
Inlägg av: Urban den 07. September 2008 23:53:26:
Som svar på: Mörk väg inlägg av: cecilia den 05. September 2008 23:57:56:
Hej Cecilia
Jag tror det stärker dig som kvinna att din bästa vän ska flytta till grannorten. Det blir som ett gym för din själsliga inre kvinna. Hon är till och med ledare i ditt själsliga gym. Att du blir förälskad i henne, motsvaras att du accepterar dig själv.
Du behöver ju de där själsliga krafterna, för att kunna möta ett motstånd som du har på din mörka väg. Ljuset i fönstret motsvaras av hopp. Och blomman motsvarar den livskraft som du känner.
Men vägen är mörk, och det brukar betyda att det också är mörkt på något sätt i livet. Att missa sista bussen har att göra med att du inte kan göra gemensam sak med andra, utan tar dig fram på "egna ben". Att bli knuffad på det där sättet kan motsvara att inte bli respekterad i verkligheten.
Batongen som kommer till dig genom luften är ett verktyg som kan bestå av ord eller begrepp, lämpliga att attackera med - attackera i syfte att försvara sig.
Du använder dessa ord eller begrepp att slå på knäna och att banka i huvudet. Som om du försöker banka in något i skallen. Knäna hör till den delen av kroppen som har att göra det man litar till eller tror på. Och hur man använder det man tror på.
Känslan av vanmakt brukar ha en motsvarighet i verkligheten. Kampen är verkligen hård och viktig för dig - och den pågick antagligen rätt länge i din dröm.
Så länge att ditt undermedvetna fann det bäst att avbryta drömmen, och väcka dig.
Det skulle vara intressant att höra lite om ditt liv, i övrigt. Det skulle hjälpa till att "lägga pusslet".
Hälsningar
Urban
>Jag hade en mycket förvirrande dröm i natt som jag funderar över.
>Drömmen börjar med att jag är och tränar på ett friskis och svettis i grannorten (där finns inget F&S i verkligheten men jag var där nyligen eftersom min bästa vän ska flytta dit). Efter passet börjar jag prata med tjejen som leder passet och det slutar med att jag följer med henne hem för att prata mer och dricka te (jag tycker inte om te och dricker det aldrig). Efter ett tag känner jag hur jag blir fruktansvärt förälskad i henne (har aldrig sett mig själv som något annat än heterosexuell) och vi börjar kyssas. Men efter en stund säger jag att jag måste gå för jag tycker så mycket om henne och jag vill inte stressa fram något. När jag kommer ut ur porten har det blivit mörkt Jag tittar upp mot lägenheten jag kom från och det lyser ett varmt ljus från fönstret, lägenheten ligger på andra våningen så jag kan inte se något annat än en ensam blomma på fönsterbrädan. Jag inser att sista bussen hem har gått så jag börjar gå längs vägen hem som helt plötsligt är en mycket mörk landsväg men det bekommer mig inte eftersom jag inte är det minsta mörkrädd (stämmer faktiskt). När jag har gått en lång stund möter jag två stora, fula och tjocka män som verkar hotfulla. De stannar mitt framför mig och börjar putta mig fram och tillbaka mellan sig. Då kommer det en taxi (gul, NY-cab) som stannar och en äldre manlig bekant från barndomen öppnar dörren från baksätet och slänger till mig en batong. Jag ropar till honom att han måste ringa polisen men han åker bara vidare. Jag har inget annat val än att börja försöka slå mig fri från männen. Jag vill inte skada någon men jag vet att jag inte har något val. Den första mannen slår jag över knäna så han ramlar omkull. Den andra mannen slår jag flera gånger i huvudet och hans ögon blir helt röda och det rinner rödfärgade tårar från ögonen. Tillslut svimmar han och jag tar upp min telefon för att ringa polisen men telefonen är urladdad och stänger av sig själv. Då reser båda männen sig upp och jag börjar slå dem igen för att rädda mig själv, men de verkar bara bli starkare och starkare för vart slag som jag slår och jag känner att min egen energi och styrka bara blir mindre och mindre och tillslut orkar jag knappt lufta den tunga gummibatongen. Jag inser med panik att jag kommer att dö här. Då börjar jag tala till mig själv i sömnen. Jag säger till mig att detta kan inte vara verklighet, inget stämmer. Så säger jag bestämt till mig själv, du måste öppna ögonen så du vaknar för det här överlever du inte annars. Och det gör jag och till min förvåning vaknar jag av att jag stirrar upp i taket. Jag ligger i sängen och hyperventilerar helt genomsvettig. Hela den här drömmen verkar helt bisarr och jag tycker att det är väldigt konstigt att jag började logiskt ifrågasätta sannolikheten i det hela, konstatera att det måste vara en dröm och sen lyckas väcka mig själv. Är det vanligt? Det har i alla fall aldrig hänt mig förut. Jag skulle bli väldigt glad om jag kunde få hjälp med att förstå drömmen och uppvaknandet.