|
Äntligen en färsk dröm... - Tuttle 2009-09-03 13:17:24
Den här är nämligen från i natt...
Jag är på väg med en grupp människor (som jag inte känner igen från mitt vardagsliv men de var inte okända i drömmen) mot ICA-affären i grannbyn. Vi åker buss. På vägen dit kommer jag på en sak, att om man tar namnet på ett vardagligt föremål och före det sätter färgen på det, och upprepar det för sig själv, så kommer det till slut att låta ganska roligt. Jag börjar säga saker i stil med "Blå hink... blå hink... blå hink... blå hink..." tills jag till slut börjar skratta, och fortsätter, "Röd traktor... Röd traktor... Röd traktor..." (inte säker på att just detta var de färgerna och sakerna jag rabblade upp, jag kommer bara ihåg att det rörde sig om en hel massa såna upprepningar, men du förstår principen). Detta är tydligen extremt roligt då jag börjar skratta som en galning till slut. Ingen tycks dock reagera över det.
Vi har nått vårt mål men vi sitter inte inne på ICA utan på nån slags restaurang. Det är mycket mörkt och skumt där inne, men väldigt mysigt och hemtrevligt. Bakom vårat bord (som jag minns var av mörkt ädelträ och riktigt fint) står en mörkblå plyschsoffa. Det ligger några grejer i den, bland annat en tidning, som det känns som att jag skulle behöva läsa, men jag har ingen direkt lust att läsa den och avfärdar den känslan som nåt jag bara inbillar mig.
En av människorna vid bordet pratar om nånting (gällande vad det var för ämne har jag tyvärr en minneslucka, men det gällde nåt han skulle göra), och jag utbrister "Pilsnerlösningar! Vad jag är less på såna!" (i detta fallet vet jag att lösningar betyder samma sak som i problemlösningar, och inte som i saker som är upplösta i pilsner, även om nu ordet "Pilsnerlösning" nu är nåt som verkar skapats i denna dröm), samtidigt som jag tänker att "Han kan ju göra saker ordentligt! Jag begriper inte varför han ska envisas med att slarva, när han faktiskt KAN!".
Vi är ute på parkeringen, som nu återigen är parkeringen som tillhör den ICA-affär jag nyss nämnde, och väntar på bussen som ska ta oss därifrån igen. Det är rätt mycket folk där som inte tillhör vårat "gäng" heller. Plötsligt hör jag att det vrålar "NI VET TJEJENS MATEMATIK?". All aktivitet på parkeringen avstannar och alla vänder sig ditåt. Vrålet kommer från en storväxt karl med skäggstubb, trasiga kläder, ger ett ganska sjaskigt intryck. Han har problem med talet, man får lite intrycket att han skulle vara utvecklingsstörd. Han pekar på en kvinna i kanske 25-års åldern, blond, väldigt smal. Hon är helt klädd i svart och har hjälm på sig, även den svart. Hon rodnar och ser mycket generad ut.
"Nä, det vet vi inte" svarar jag åt mannen. Han vrålar åt mig att "DU! DU SKA INTE KOMMA HÄR OCH VARA SÅ FRUKTANSVÄRT SPYDIG ALLTID!", och jag svarar att "Spydig är jag inte, men det är trots allt bara hon själv som vet om hon gjort framsteg inom matematik eller inte, ingen här vet det". En kvinna i folksamlingen på parkeringen (inte tillhörande vårat gäng) suckar snorkigt och säger "Det står faktiskt i tidningen, alla vet det!". Jag skäms och inser att det är DÄRFÖR jag borde läst i tidningen. Att jag borde gjort det i stället för att bara strunta i det.
Allting lugnar i alla fall ner sig på parkeringen. Två storväxta kraftiga karlar bär upp tjejen med hjälmen upp för trappan till ICA. Hon kämpar för att ta sig loss från dem och sprattlar som besatt. Ingen utom jag tycks märka det. Men jag står bara som åskådare för jag tycker inte det är lönt att göra nåt.
Glömde tillägga följande:
På parkeringen så hade jag skor och jacka, men inga byxor, och jag tyckte inte själv att det var nån större fara med det, men var däremot väldigt noga med att kolla så jag hade min mobiltelefon i jackfickan.
Detta strax innan mannen började skrika.
Hej Tuttle
Roligt att du minn en hel färsk dröm..
Det där med att sätta samman färg och föremål. Det liknar ju rätt mycket det lilla barnets glädje att skapa meningar. En glädje i att uttrycka dig med ord. Det finns något musikaliskt i upprepandet..
Bussresa är en social gemensam rörelse, eller skeende.
Okända människor är dina egna inre personer. Så du är den där mannen, den unga kvinnan, den suckande kvinnan m.fl. - är alla olika sidor av dig själv.
Restaurang är en lite mer offentlig miljö.
Att det är mörkt motsvaras av en dyster känsla. Det mysiga och fina är också kvaliteter som har motsvarighet i dig.
Bord brukar jag tolka som något själsligt. Så du ser även några fina kvaliteter där.
En soffa är en manlig symbol, och sakerna som ligger på den är attribut som hör till den. Blått kan stå för något som är lite svårt.
Soffan skulle kunna vara symbol för någon mansperson.
Att läsa (om du hade gjort det) är symbol för minne.
Samtalet runt bordet kan du se som en inre dialog.
Det är så roligt med drömjagets kreativitet, som till ex. att skapa nya ord. (hände mig själv för lite sen). Det finns ju ett gammalt ord Pilsnerfilmer, som syftar på en genre svenska filmer som massproducerades på fyrtiotalet, med Tor Moden m.fl. skådisar. Det var buskisbetonade filmer. Ordet Pilsnerlösningar känns som en motsvarighet - en problemlösning som är lite slarvig och oseriös.
Jag blir nyfiken på den där hjälmen måste jag säga. Kan du komma på vad den gav för känsla. En hjälm som sitter på huvudet skärmar liksom av.. Hon är alltså den smarta tjejen som bärs upp - uppåt är en positiv riktning. Affären symboliserar livet och dess möjligheter. Att hon kämpar emot, är förstås en viktig symbol, hon vill inte bli något uppburet, men det är ju dom andra som bestämmer..
Din känsla att det inte är lönt att ingripa har också någon motsvarighet.
Alltså jag har bara grovt tolkat enskilda symboler.. Hoppas på dina kommentarer, så det kan bli en tydning ..
/Urban
Hej!
Jag ska tänka lite mer på det men kan komma med lite kommentarer...
Jag tolkade kvinnan som mycket rädd och nervös av sig. Blyg. Rodnade när hon kom på tal, vågade inte säga något, vågade inte ropa på hjälp när hon bars iväg av mycket starkare krafter. Hjälmen var nog på plats för att hon kände ett stort behov av att skydda sig mot faror.
Pilsnerfilm var också nånting jag tänkte på direkt jag vaknade och "smakade" på ordet pilsnerlösning. En lösning som motsvarar en pilsnerfilm rent kvalitetsmässigt. Som du säger, okända människor är bilder av en själv... Den där mannen jag pratade med inne på restaurangen... Jag hade höga krav på mig själv en gång i tiden och hade svårt att tåla att det blev fel. Jag känner fortfarande att jag måste prestera 110% men har insett att det inte går. Så jag kan sänka kraven till rimlig nivå numer, till skillnad mot för några år sen. Innerst inne vill jag inte. Att mannen inte lyssnade på mig och verkade oberörd kanske jag kan se som nåt positivt. En symbol för att jag börjar kunna lämna det gamla tänkandet med prestationsångest? Dessutom kom jag att tänka på en sak. Pilsnerfilmer gjordes ju trots allt med ett visst underhållningsvärde i åtanke. Och jag kan numer ha lite självdistans och skratta åt när jag gjort nåt halvbra. Behöver inte nödvändigtvis ha ett samband, men ändå intressant.
Den suckande snorkiga kvinnan har nog ett samband med samma sak. När jag gjort nåt fel har jag lätt att börja tänka "jag borde ha vetat att man inte kan göra så där", i en lite nedvärderande mening...
Hej igen
Jo, det där som hände inne i restaurangen är nog centralt, jag missade lite tolka det som hände där, men det känns ju rätt som du säger, att det är en kritisk hällning. Bord är plana ytor som kan påminna om oss själva på något sätt.
Känner du igen henne som bärs bort också, är det en sida av dig?
Vad vill hela drömmen visa på? Vad är det för krafter som bär iväg med henne? Vilket är ditt förhållande till kvinnlig logik? Är det en sida av dig som "hyllas" mot din vilja? Har du en skärpt inre kvinnlig sida som förs fram och hyllas? Alltså det är ju en bussresa och den slutar vid affären. Det finns flera saker som tyder på sociala sammanhang. Buss, restaurang, utomhus med folk..
Kan det vara en bild av hur du möter dig själv och dina personliga sidor på ett mer öppet utåtriktat sätt?
Hej igen.
Den var lite invecklad den här drömmen... Men jag tror vi börjar komma nån vart...
Till att börja med så tror jag att resan, den kollektiva resan till möjligheterna i livet pekar lite på min nuvarande sysselsättning, genomgår en form av arbetsträning/rehabilitering efter en längre tids sjukskrivning. Vi är några stycken involverade i det. Alla ska vi försöka nå målet att ta oss för av livets möjligheter... Tror även drömmen i övrigt mycket handlar om det...
Hela restaurangmiljön tycker jag, enligt din tolkning, pekar lite på att jag har kvaliteter jag behöver lyfta fram hos mig själv. Det tycks dystert, men det är mysigt, bordet som verkar mörkt och stelt är av riktigt vackert trä (av prima virke) när man granskar det närmare, osv.
Kan den nervösa men uppenbart duktiga kvinnan som blir buren uppåt (mot sin vilja) och som jag "inte vill komma ihåg" (ville inte läsa tidningen) också peka på att jag måste lyfta fram lite av mina egna kvaliteter?
Den skrikande mannen kan ha sin motsvarighet i lite intern humor som jag och en vän har...
Tillbaka till kvinnan... Kvinnlig sida, kvinnlig logik... Jag har svårt komma på nåt annat än att det tycks finnas vissa som ser en konflikt i det att jag, trots att jag tycks vara rätt maskulin av mig och det med rätta tror jag, inte tycker det finns ett behov av att bete sig buffligt och att det är onödigt att generalisera och ha fördomar utifrån könsroller, samtidigt som jag verkligen har svårt för många så kallade "feministers" tankesätt, det är något som gjort att jag blivit oense med folk i båda de lägren... Men det är inget som är så speciellt framträdande eller så i mitt liv...
Tror det börjar falla lite pusselbitar på plats även om bearbetning krävs...
Hej igen
Ja, det känns som du tagit till dig drömmen. Det känns som jag har lust att kommentera.. Den där upprepningen av föremål färg tycker jag är intressant. Den ger mig två känslor, dels rap och dels mantra. Upprepningen är väl något som faktiskt finns i livet, och varje gång något återkommer känner man igen det och kommer lite närmare.
Det finns en riktningsförändring av miljön i drömmen: Börjar med resan hemifrån till affärn, sedan en inre lite offentlig miljö och sist en yttre med ännu fler folk.
Soffan är en manlig sida.
Mannens kläder: har med attityder att göra. alltså som man presenterar sig, i stil med kläderna på kroppen. Han verkar lite burdus och rättfram i sitt sätt. Känns som en rak kommunikation. Att kläderna inte är så i ordning verkar stämma med attityden.
Kvinnan: Hon är ju helt enkelt smart, skulle jag tro. Skulle vara intressant om du minns några riktningar (förutom uppåt) Alltså var stod dom i förhållande till dig? Åt vilket håll bar dom henne.
Hälsningar
Urban
Tuttle skrev:
Hej!
Jag minns alla riktningar.
När mannen presenterade henne så stod de mitt emot mig. Affären var då framför mig och på min vänstra sida.
När de bar upp henne så stod jag i stället bredvid affären, åt andra hållet så den var på min högra sida. och jag hade ansiktet emot dem, såg det framifrån alltså och inte bakifrån.
Männen som bar upp henne gav ett intryck av att vara bödlar minns jag...
Finns många som säger att jag är smart men att jag har alldeles för dåligt självförtroende för att inse det själv och frågan är om det inte kan ha nåt slags samband med resten...
Jag har en tendens att vara burdus, rättfram och rak i mitt framträdande, som du skriver, så det symboliserar nog mig själv.
Resan är nog i mångt och mycket vad jag själv genomgår... Som jag skrev i den senaste drömmens tolkning, den måste nog gå åt många håll för att komma till målet... Måste nog både resa inåt till mig själv, och utåt-offentligt, om du förstår vad jag menar?
Upprepandet har du nog rätt i också. Tänker på det att det man varit med om kommer forma en som person, hur man reagerar i en situation beror på tidigare erfarenheter.. De upprepar sig alltid, men kanske inte alltid så medvetet.
Pusselbitarna börjar nog falla på plats och det känns som att den här, drömmen om hunddagis och drömmen om folkabussen formar en triangel på ett sätt...
Urban skrev:
Hej
Lite spontan reaktion:
Det där med att bäras upp mot sin vilja. Hon kämpar emot. Och dom känns som bödlar. Ser ett sammanhang - Att tvingas exponera en färdighet eller en begåvning innan man känner sig mogen för det, kan mycket väl bli en avrättning. För om dom som vill exponera den känner avund (vilket ju är väldigt vanligt) blir dom som bödlar.
Urban
Hej!
Det ligger nog mycket i det...
Jag vill liksom klara av saker i lugn och ro och i min takt, innan jag "vill visa upp mina färdigheter"... Jag vill inte stressa men ibland ligger ju omgivningen på en med "Har du gjort det? har du läst genom det?" och så vidare... Eller "Visa vad du kan du som är så duktig"... Du förstår... Jag känner mig lite obekväm med det...
Känner igen känslan som du beskriver den.
| |