|
Nackskadad och faderslös - Tuttle 2010-07-10 00:38:41
Jag kör genom byn när plötsligt en "kärring" (kallar henne så för att det var min tanke om henne genom hela drömmen och inte på ett så positivt sätt) bryter mot högerregeln och kör ut rakt framför mig. Vi krockar. Men smällen blir inte stor då vi körde rätt sakta båda två. Jag hinner tänka att "det ryckte ju inte ens till i säkerhetsbältet".
Jag går ut och kollar. Min bil har inga skador. Hennes bil har några små obetydliga bucklor. Hon verkar väldigt stressad. Bråttom att ta sig därifrån. Med tanke på att det var hennes fel och att det bara var hennes bil som blev skadad så tar jag det lugnt och åker vidare.
Några dagar går. När jag står och diskar kommer jag på att "jag har ju inte gått upprätt sedan olyckan. Jag har ju gått omkring krokig sedan dess.", försöker resa mig, och det gör ont som tusan i axlarna och nacken. Blir rädd då jag hört att man måste kolla upp sådant omgående när man varit med om något för att alls kunna få ut något från försäkringsbolag... Jag var tydligen dum nog att inte bry mig när smällen var så liten..
Hur som helst så åker jag till sjukhuset, men halvvägs in så blir jag stoppad av en finne, ungefär i 80-årsåldern, som säger att jag inte får passera förrän deras parad rullat förbi. "Vad för en parad?" tänker jag, och hör honom vråla någonting på finska som får en hel rad med människor i rullstol som verkar mer eller mindre hjärndöda (zombies?) att rulla framåt några meter. Han vrålar det igen och de rullar fram några meter till. Förstår snabbt att "det här kommer ju ta hela dagen!". Blir så arg att jag slänger jackan i backen och vrålar "i dagens sjukvård är nån jävla mongoparad viktigare än att jag kan ha fått en whiplashskada!" och går.
Det gör fortfarande ont. Jag funderar litegrann på att det kan ha blivit för tvärt stopp när bilen klarade sig oskadd. Min slutsats blir att jag haft tur i oturen. Hade jag haft en klenare bil som gett efter mer hade jag kanske sluppit värken, men hade jag då krockat i högre fart så hade den kanske tryckts sönder och samman så att man inte hade överlevt. Så egentligen är jag rätt tacksam.
Tankarna snurrar i huvudet. Egentligen finns det ju inga bevis på att jag krockat. Kommer inte ihåg hennes regnummer. Har inte skrivit någon skadeanmälan. Känner på mig att allt detta kan ligga mig i fatet, och blir riktigt nervös.
Passerar en bensinmack under tiden jag traskar vidare. Vad som först ser ut som en dyr, fin Mercedes stannar för att tanka. När jag kollar närmare på den ser jag att den har ett par år på nacken, ett flertal skavanker. Bilen ger ett skumt intryck. Två långhåriga typer kliver ur den. Det ser inte bra ut. Den ena tar fram luren från en fast monterad biltelefon och börjar prata i den. "Det var inte igår man såg en sådan", tänker jag. Men fortfarande är jag lite avvaktande mot dem.
Jag tar fram min mobiltelefon och ringer till farsan. Min styvmor svarar. Jag tänker att med tanke på hennes dyskalkyli så tänker jag inte fråga henne någonting om hur länge man törs låta det gå mellan krocken och när man kollar upp sig. Jag kommer ändå få fel svar, så jag frågar efter farsan.
"Ja men du vet han är på jättedåligt humör", säger hon. "Du vet väl att han inte kommer fira varken din sommar här eller min konvertering till judendomen?", säger hon. (De grejerna har ingen förankring i det vakna livet f.ö.) "Då vill jag verkligen ha tag i honom" säger jag och hon svarar att "ja det är kanske ingen dum ide för det var något han ville dig."
Farsan svarar. Med orden "Jag tror det är bäst att vi inte har med varandra att göra". Säger att "Det var ju något du ville mig". "Ja, det är väl mest bara en sak", muttrar han.
Vad?, frågar jag.
Då hör jag rösten förändras till det argaste tonläge jag någonsin hört honom ha.
"DU.... ÄR INTE MIN SON LÄNGRE!" säger han och jag blir mycket nervös och undrar vad jag gjort. Vaknar, alldeles förskräckt, så det isar sig i ådrorna, och jag ligger bara och skakar. Kändes som en mycket läskig dröm att drömma trots att den kanske inte ser ut så i skriftlig form.
Hej Tuttle
Om man tar det lite kortfattat känns det som det
kommit ett hinder på den kvinnliga sidan i ditt liv.
Både bilen som kommer från vänster med en kvinnlig
förare och samtalet med din fars nya kvinna har vissa likheter.
Det är tydligt att din far och du står varandra mycket
nära. Eventuellt kan det vara en kollisionskurs sett ur din fars nya hustrus synvinkel.
Hon säger att hon har konverterat till judendom. Låter
som om hon gått och blivit stelare eller mer fundamental.
(I praktiken kan bara personer med judisk moder,
konvertera till judendom).
Det där med krokigheten, känns som du haft en
"kollision" (mental eller känslomässig), med någon
kvinna och att du känner dig krokig sedan dess...
Bilar är familj-känslan. Alltså när du rör dig i en bil är det din famlij-lika känsla som du rör dig med. Dina
resonemang om hastighet och kvalitet på bilen, har en motsvarighet i ditt sätt att leva . Du verkar vara nöjd med den familjekänsla som du har, du tänker på vad som
kunde hänt ifall "familje"-farten varit högre eller
"familje"-fordonet mindre.
Blir lite nyfiken på den där Mercan vid macken, några
fler detaljer.. (jag är själv långhårig mercaägare)
Jag tydde en annan dröm till dig för ett tag sedan, skulle vara kul att höra någon kommentar.
Hälsn. Urban
| |