|
Den gamla atlantångaren anlöper Sthlm - Wivianne 2010-12-18 14:07:47
Hej Urban!
Här kommer en av mina värsta mardrömmar någonsin. Jag skrev ner den i färskt minne precis när jag vaknat så det är mycket detaljer med och rätt så mycket text. Hoppas du orkar :-)
Drömmen börjar med att jag ser mig själv medverkande i en gammal svartvit grynig journalfilm. Jag är ombord på en atlantångare som håller på att anlöpa Stockholm. Fartyget är oerhört stort och jag står ute på däck, högt ovanför vattenytan, och trängs med en massa människor. De viftar med näsdukar och ropar ner till sina vänner och anhöriga som har kommit för att möta dem.Fartyget håller på att anlöpa Sthlm:s hamn. Jag är framme och ska snart gå av.
Filmen har inget ljud men jag ser på mina munrörelser att jag ropar på Putte, min hund som i verkligheten dog för drygt ett år sedan.Jag försöker läsa på mina läppar vad jag ropar mer än "Putte" men kan inte urskilja ngt mer.
Jag noterar att jag ser yngre ut på filmen än vad jag är nu.Jag går av båten i folkträngseln.
Nu ser jag mig inte själv längre som i en film, utan letar febrilt efter Putte. Var är han någonstans?
Plötsligt försöker jag få tag i min syster per mob tel.Jag kommer inte ihåg hennes tel.nr utan måste söka fram det i kontaktlistan. Telefonen är av gammal modell, stor och klumpig, och jag fattar inte hur den fungerar. En okänd man hjälper mig.
Plötsligt är jag i min systers lägenhet i en förort till Sthlm. Den är hemsk med stängsel utanför och till hälften nedsänkt i marken. (i verkligheten bor hon bra). Det är sommar och balkongdörren är öppen. Nu kommer det in folk i lägenheten och börjar äta på ost och kex som hon har framdukat. Syrran och jag tittar på varandra och undrar vad sjutton det här är för människor. Varför kommer de in oinbjudna? Så fräckt! De börjar hålla ngt slags möte och jag ropar: "Stopp, vad gör ni här? Sluta upp med att äta av maten. Ut!! Ni är inte inbjudna."
De tittar sig förvånat omkring men nu har syrran gått ut i köket och står och pratar och skrattar med några och är trevlig. Människorna är tydligen hennes grannar. Jag frågar varför hon gör så här när jag alldeles nyss försökt att köra ut dem. Vi skulle ju ge oss iväg tillsammans och nu har hon glömt det.Jag är arg på henne men hon vill ha en kram och går tillbaka till grannarna.
Besviken över hennes osolidariska beteende rusar jag ut i den okända betongförorten. Jag är vilse och paniken börjar smyga sig på.
Plötsligt är jag inne på ett behandlingshem. I hallen står två tomma stolar och på golvet framför dem står två porträtt föreställande mig själv uppställda. På det ena är jag ung och mycket vacker.
Jag undrar varför jag är där och varför kort på mig står på golvet. Mycket underligt!
Jag går in i ett rum som stinker sjukdom och död. I sängen ligger min
adoptivpappa.
"Hur kan han ligga där? Han är ju död sedan länge. Har jag gått och trott att han är död fast han inte är det? Har man ljugit för mig? Men jag vet ju att jag var på hans begravning. Eller?"
Paniken och förvirringen blir väldigt stor i drömmen när "verkligheten blandar sig i".
Jag går närmare sängen och ser att han har magen i stark förruttnelse. Buken är öppnad och man ser tarmarna och de inre organen. Synen är fruktansvärd. Han har slangar överallt och ligger och gnyr och vrider på sig. På händerna har han plasthandskar som är fulla av sårvätska och blod. Jag kommer ännu närmare och han får syn på mig, känner igen mig och sträcker sina händer emot mig.
Full av äckel och motvilja kryper jag upp i sängen och tar tag i hans blodiga plastbehandskade händer. Han är glad att se mig och försöker dra mig till sig ännu närmare. Kroppen stinker vämjeligt och är som ett levande lik.
Vaknar med stark ångest och bultande hjärta.
Skriver ner drömmen direkt, det tar två timmar att somna om. Hela dagen därpå mår jag psykiskt dåligt.
Ska bli intressant att höra din tolkning.
Men vänlig hälsning
Wivianne
Hej Wivianne
Så fint att du skrev ner den. Det blev verkligen en färskvara, som du berättar bra. Jag försöker greppa din dröm, som tydligen lotsar dig genom tre olika scener: Atlantångaren, din syster och din adoptivpappa.
Det sista brukar vara det som är mest väsentligt.
Den första delen är liksom en "ankomst" - kan vara du själv som ser dig "anlända" - till världen eller till den här drömmen..
Död är ett tema - på det att två bortgångna närstående figurerar i drömmen. Hunden verkar ha betytt mycket för dig. Att du drömmer om att anlända och ser dig ropandes på Putte, ger ett lite vilset intryck.
Likaså ger din närvaro i din systers lägenhet, ochså känslan av någon sorts vilsenhet, som slutar med att du virrar ut och går vilse.
Det du går vilse i är nog en sorts inre orientering. Någon sorts känslomässig orientering.
Även på vårdinrättningen verkar du konfunderad..
Hela drömmen har lite sådan känsla - den gamla stumfilmen, din syrras oväntade besökare, ditt vilsegående.
Just att se fotografier och stolar har förekommit i andra drömmar.. Stolar har i andra drömmar sett ut som dom kan ha symbolen för en (kvinnlig) person. Och fotografi har någon själslig betydelse.
Att du ser din adoptivpappa där ser ju ut som du bearbetar hans död. Men eftersom du också sett dig själv på foto strax innan så verkar det som du också bearbetar själva livs- döds-begreppen..
Magen är ju någon sorts centrum för känslolivet. Händer har med förstånd att göra.
Har du drömt om din adoptivpappa förut - efter hans död? Vad hände med din biologiska pappa? Den vilsenhet som drömmen helt igenom visar på - kan den ha något med din fadersgestalt att göra? Kan du beskriva något mer om den okände mannen som hjälper dig att komma i kontakt med din syster? Hur kom han in i handlingen?
Det är klart att det finns flera tidsaspekter med i din dröm: Filmen, Atlantångaren, Mobilen, Bortgångna närstående, Foton på dig själv som ung..
Hälsn. Urban
Hej Urban!
Tack för långt och bra svar.
Usch ja, vilken jobbig dröm. Här kom det upp stora troll från det undermedvetna.Med hjälp av din tolkning, och hur du tänker när du tolkar, har jag kunnat gå vidare med en egen tolkning och förstått mycket av den här drömmen nu.
Ja, helt klart att atlantångaren är min födelse. Drömmen talar tydligt om att ingen stod och viftade och var glad och väntade på mig när jag skulle anlända till världen och så var verkligheten också.
Min biologiska pappa var så till sig "av glädje" att han tog livet av sig när mamma var i sjunde månaden med mig. Mamma kom aldrig upp ur den depression som följde på det.Så visst, du prickade rätt, vilsenheten har med min fadersgestalt att göra.
Min tretton år äldre syster, vi har inte samma pappa, har haft en ambivalent känslomässig hållning till mig under hela min uppväxt. Å ena sidan ville hon ha en nära relation, å andra sidan, när jag försökte komma nära, stötte hon bort mig. Det säger drömmen klart och tydligt genom att hon väljer att umgås med "grannarna" och ratar mig, samtidigt som hon vill ha en kram. Jag får gå ut i världen ensam.
De nära relationer jag hade som barn (och till viss del som vuxen också måste jag motvilligt erkänna) var till djur, vilket ju drömmen också tydligt säger när det endast det var Putte, min hund, som mötte mig när jag steg av båten.
På vårdinrättningen är det inte heller någon som möter mig. Stolarna står tomma. Förstår inte riktigt att en tom stol kan vara symbol för en kvinnlig person?? Varför står mina porträtt på golvet? Fattar inte den biten.
Ja, visst har du rätt när du skriver om vilsenheten och att det har varit virrigt. Många mål har påbörjats och inga har egentligen slutförts, måste jag ärligen erkänna inför mig själv. (Gud, va jobbigt att inse!)
Min adoptivpappa och jag hade ingen relation till varandra överhuvud taget. Men han gjorde mig aldrig illa fysiskt eller var elak på ngt sätt. Kan inte komma ihåg att vi ens pratade med varandra.Jag var det fysiska beviset på mammas otrohet mot honom, - kan ju förklara saken...Konstigt att han adopterade mig! Men han gick till jobbet varje dag och försörjde oss. Mamma kunde inte jobba, hon mådde för dåligt.
Hans känsloliv var mycket förstört (bla pga aga i barndomen)och hämmat mot alla. Om magen är symbol för känslor så kanske de ruttnande tarmarna betyder att "känslolivet ruttnat bort"
Han dog för mer än tjugo år sedan över åttio år gammal. Hans döendeprocess var utdragen och tog lång tid, han slutade att äta och svalt ihjäl sig. Sista tiden fick han dropp. Hjärtat var mycket starkt och ville inte sluta slå...
Kan inte fatta att jag ska drömma om hans död nu så här lång tid efteråt. Har aldrig drömt om honom förut.Jag har haft en stor sorg i hela mitt liv över att min biologiska pappa tog livet av sig, men jag har aldrig sörjt min adoptivpappa eller ens saknat honom. Kan den här personen i sängen vara någon annan person?
Den okände mannen förstår jag vem det är. Han hjälpte mig mycket en tid. En psykolog skulle nog ge honom diagnosen "patologisk lögnare" därav blev han "okänd" i drömmen. Han ljög så mycket att man inte visste vem han var.
Jag blev mormor i mars i år. Kanske jobbar det undermedvetna med att jag kommit in i min sista tredjedel av livet. Tiden har gått och jag hör själv till den äldre generationen nu. Därav de olika tidsperspektiven i drömmen. Även här är jag "vilsen" eftersom jag aldrig haft varken farfar/farmor eller morfar/mormor. Har inga förebilder.
Det som är en av de röda trådarna i drömmen är att jag ser mig själv avbildad, på kort och på film. Vet du något om vad det kan betyda?
Tack än en gång Urban!
Jag kommer inte ihåg om det var Wagner eller Schubert, ja det var en stor klassisk kompositör, som komponerade 3 minuter om dagen. Något man gör så pass regelbundet, om det så bara handlar om några minuter, blir man expert på. Det finns inget undantag från den regeln. Så fortsätt Urban och vi får snart kalla dig för Sveriges Främste Drömtolkare.(måste smöra lite så att du orkar fortsätta, särskilt med så här långa mail :-)
God Jul och Gott Nytt År
Wivianne
Hej igen Wivianne
Du gör ju mycket bra kompletterande tolkning måste jag säga. Fint att läsa. Och det du skriver om att fortsätta göra något så blir man bara bättre på det, stämmer också mycket bra.
Hälsn. och god fortsättning Urban
| |