|
finger - heila 2012-12-20 09:41:36
Å Urban dessa drömmar.:-) jag hade en dröm innan jag vaknade,jag såg en man som såg trevlig ut,han var väl i min ålder tror jag 45 kanske något yngre,han var ljus i håret och kortklippt,hade en fin hy,vi hade ett samtal om något,men helt plötsligt visar han mig sin högra hand och på den finns bara hans långfinger ,alla andra fingrar är borta,handen ser helt normal ut med skinn, men han har bara ett långfinger och han pekar med det mot mig,och har en annan blick i ögonen nu, en allvarlig blick,jag ser även att han ser äldre ut nu i ansiktet,lite mer väderbiten och äldre.
jag såg ju inte mannens hela aniskte i slutet i drömmen, han visade sitt ansikte i profil och det var hans högra sida jag såg,hans hud var ju inte slät då och jag sa att den såg väderbiten ut, men nu när jag tänker på bilden så ser jag att det såg ut som ärr på huden,ja små gropar på huden,svårt att förklara, men tänk dig en clownmun ja den formen på groparna var det,fast då hud färgade sådana små gropar på huden, jag vet inte om han var så allvarlig egentligen i sin profil men han log inte iallafall, det var nog min känsla som blev allvarlig,jag förstod ju inte hans budskap och gör det fortfarande inte.hoppas du kan komma på något.höger hand står väl för bror?
Hej Heila
Jag tänker att det känns som du blir utpekad, på något sätt. Kanske är det en anklagelse. I så fall kanske du anklagar dig själv. Men det kan också vara en utpekelse som att du blir utvald på något sätt.
Mannen där tror jag är du, - jag har för mig att du haft liknande drömmar om någon yngre man, som alltså känns som din manliga sida. De där inre männen (eller kvinnorna) är ju inte exakt lika från dröm till dröm.
Ni för ett samtal - alltså det kan handla om "inre resonemang" som du för. (på ett eller annat plan).
Höger hand är ju mer manlig och rationell sida. Hand är symbol för en begreppsmässig hantering. Ett egenskap för att kunna hantera frågor, m.m.
Det mittersta fingret är något av ett "balans-finger", det har med det personliga förverkligandet att göra. (Det finns också en linje i handen hos de flesta personer som sträcker sig från handloven mot lång-fingret. Både fingret och linjen har att göra med förverkligandet. De andra två fingrarna på var sin sida representerar den utåtgående delen av personligheten -ring och lillfinger. Och pekfinger och tumme den inåtgående. Alltså pekfingret kan ju också peka utåt, men då är det mer som det kommer från den inre delen av personen). Långfingret pekar på dig, med sin balans mellan inre och yttre.
Alltså hur kändes det där pekandet? Det var ju en personlighetsförändring i samband med det. Allvarligare äldre. Både blicken och skinnet har förändrats.
Fanns det en känsla av stympning?
Det känns som en "extrem hand" mest som en extrem hand. Att den vill visa på något speciellt. Att både det inre (tumme och pekfinger) och det yttre (ring- och lillfinger), är nedtonade, oväsentliga.
När de andra fingrarna inte finns där, så går det ju heller inte så lätt att avgöra storleken på detta enda. Men betydelsen av det ökar ju. I så fall betydelsen av balans, och självförverkligande.
Men det känns ju också som en brist förstås. Rätt extremt. Alltså om man tänker att det kunde varit ett mittenfinger som var lite längre och mer markerat. Men om de andra fingrarna helt och hållet saknas. Ja, det är intressant för det skulle kunna utveckla drömtydningen på finger/hand -kunskapen.
Alltså först pratar ni och kommer varandra närmare, så plötsligt visar han sin hand. Det skulle kunna ses som en utveckling av "samtalet".
Ett tillspetsat argument, skulle kunna vara en sådan "gest".
I vilken miljö utspelades den här scenen? (inom- eller utomhus)?
Alltså när man pratar med någon så är det rätt vanligt att händerna är med och gestikulerar. Det säger ju också en hel del.
Det kan vara ett "resonemang" som förs, och att det finns ett argument som du tar särskilt intryck av.
(jag skriver en grej inom parentes, för det är inget direkt om din dröm, det är bara det att jag associerar till ett resonemang som jag själv har fört med mig själv och andra på senaste tiden: jag har kommit fram till en rätt balanserad syn på man-kvinna parförhållande. Det är väl sånt alla funderar lite på då och då, men just nu tycker jag kommit fram till något, balanserat. Jag kan lägga ut texten om du vill).
Nej men, nu så har jag nog gett en del möjliga tankar om din dröm. Vill gärna höra lite vad du tänker om det..
Hälsning Urban
heila skrev - 2012-12-21 12:22:24:
ja i drömmen kände jag mig utpekad,och jag kopplar ihop den med gåvan jag fick av mamma, den där stjärnan jag ska fylla i själv, självförvekliga mig själv,han sa till mig att det är dax nu,kändes det som, det var en stark känsla och tydlig,ja lite anklagar jag ig själv för att jag inte finner mitt självförverkligande liksom,jag vet ju inte vad jag vill,jag ber om att få reda på vad det är jag ska göra,jag fick även ett orakel kort härom dagen av en vän,kortet hette tick tock och står för att tiden väntar inte på mig, det är dax nu att förverkliga dig själv.men om jag bara visste vad det är jag ska göra? vi var varken ute eller inne jag har ingen bild av ute eller inne, vi bara var i drömmen,kanske var vi inom mig.nej ingen känsla av stympning,bara att det var helt normalt och att de andra fingrarna var överflödiga i detta budskapet han gav mig, det var mer som att de andra fingrarna bara hade varit i vägen liksom, handen var ju hel ren och huden där de andra fingrarna satt var ju fin och ljus.och blank.ja han gick från att vara yngre till äldre med ärren på huden,det är då mina sår kan jag känna, som har blivit läkta och nu bara är ärr,kan det vara en symbol då för att det är dax oxå då att det är dax att förverkliga mig själv.jag förstår inte riktigt detta med att förverkliga mig själv,jag har bett guiden om råd,hoppas han visar mig vad det är jag ska göra.jag tror jag får ett svar snart, dessa drömmar är väl kanske en sk fingervisning om att det är dags ,en förberedelse för det jag ska göra,kan de visa mig detta så har jag tilliten till att svaret även kommer, om vad det är jag ska göra.det vore mycket intressant att läsa dina tankar om balanse.vill du inte lägga ut den här så kan du ju maila.stinahjort@hotmail.com.kram.
Hej Heila
Så var det då mina tankar om par-förhållande. Jo, det är ju en jätte-intressant, stor och svår fråga.
För det första har ju de flesta inte tänkt så mycket på den frågan. Och för det andra om man tänker något så brukar det bli ganska ofullständigt.
Det finns ett kardinalfel som de flesta gör, och det är att "ta för givet". Det man tar för givet är att det finns en "allmän uppfattning", och att man grundar sig på andra. Det är bara det att andra i sin tur grundar sig på ytterligare andra osv. Och egentligen är det ingen som förstår det här. Det man i allmänhet antar är kärlek, är den uppmärksamhet och omvårdnad som man fått som bebis. Det är vår första erfarenhet av mänsklig kärlek, och den finns kvar.
Jag har en massa att säga om kärlek och relationer, och ska väl göra det skriftligt också, och det mesta handlar om sådant som vi tror är kärlek. Och sådant vi tror är relationer. Men inget av det håller så bra. Så jag har funderat över vad en relation är. Vad ett parförhållande är: Och jag har kommit fram till att det är en polaritet. Det som kännetecknar en parrelation är att det är Två poler. Det finns en dynamik och en dimension just i detta att det är två Poler. Om det inte finns en distans mellan dessa poler så är det heller inte någon spänning, inte heller någon potential. Om de två polerna fullständigt skulle uppgå i varandra, så finns det heller inte längre någon dimension.
Man kan dessutom vara en pol på olika sätt. Och på flera olika sätt samtidigt. Alltså det kan vara mer mångsidigt än vad man tror. Att det till stor del handlar om medvetenhet.
Och det är också så att när man blir medveten om en partners polaritet, så blir man själv en pol. En motpol. Det här påminner rätt mycket om en skapelseberättelse (taoistisk). Där punkten först finns och som delar sig i TVÅ, och sen kan allt mångsidigt bildas därur. Allting bildas därur. Alltså det är viktigt att det finns Dualitet. Och polaritet.
I samma stund som du inser att din partner utgör en pol för dig, så blir du själv en pol för din partner. Det är en skapelseprocess på flera plan samtidigt.
Jag hoppas det gick att få fram, någorlunda begripligt..
Hälsning (god jul)
Urban
Heila svarade:
ja det är som två träd,det måste finnas ett mellanrum så att bägge kan växa lika mycket och i mellanrummet ska kärleken vårdas vädligt ömt och vattnas så att den kan flöda fritt,om träden växer för nära varandra så tar det ena mer kraft av det andra.alla relationer är ju en spegelbild av vart du befinner dig själv just nu i livet,det är ju bara att öppna ögonen och se sig omkring,så vet du vart du befinner dig i dig själv alltså det du skickar ut från dig är det du drar till dig oxå,vi har ständigt realtioner omkring oss fast vi inte tänker på det, men den viktigaste realtionen har vi med oss själva,jag tror på att om vi inte älskar oss själva först och främst och endast bara oss själva så kan vi inte få ett kravlöst kärleksförhållande,att älska någon borde gå ut på att helt och hållet bara älska sig själv, och dela den kärleken till sig själv med den andra.vi möter personer som speglar det vi behöver bearbeta i oss själva för att bli medvetna om oss själva,en del säger att vi bara har en själsfrände men det trot jag inte ett skit på,vi har fler som gör oss förälskade i oss själva,för det är det kärleken handlar om när vi blir förälskade i någon annan så är det egentligen så att vi blir förälskade i oss själva för att den andra personen väcker något i oss.vi säger att du är så vacker,då menar vi att det är vi själva som är vackra,det är inte den andra som gör oss vacker det är vi själva som upptäcker att vi faktiskt är vackra precis som vi är,men felet är att vi inte är medvetna om detta tror jag utan hänger upp oss på den personen helt och hållet, och när det inte håller längre och tar slut så känner vi oss tomma och svikna för att vi svek oss redan den första stunden vi trodde att det är den andra personen som gör oss vackra.relationer plockar fram våra vackraste sidor och våra fulaste sidor, för att vi ska se dem i oss själva,att se in en persons ögon och känna sig hemma i dessa ögon innebär inte alltid att det är känslan av hemma vi känner oss, utan det är rädslan i att bli ensam som gör detta och att det är just känslan av ensam vi måste förstå att vi aldrig är,vi är alltid hemma i oss själva vart vi än är.ja man tala om detta länge, väldigt intressant.kram.
| |