Re: Två drömmar i en?
Inlägg av: Urban den 04. September 2004 13:06:56:
Som svar på: Två drömmar i en? inlägg av: Zandra den 02. September 2004 18:12:25:
Hej Zandra
Jo, det är nog två drömmar. Den ena hanlar om ditt sociala liv och den andra om ditt personliga. I den första finns det en attityd eller hållning gentemot omvärlden som går ut på att dom inte ser dig som du är, utan som nån annan komiker. Och det spelar ingen roll vad du säger eller vad du gör, för du får ändå samma gensvar och dom lyssnar inte på dig och ser dig inte.
Den andra drömmen verkar ha med livet att göra. Livet börjar i livmodern och
köket lär stå för livmodern. Mannens vapen, en penissymbol. Intensivt kollande i almanackan och "Ja, det stämmer, antagligen", påminner ju också om situationer som har med kärlekslivet - nytt liv, att göra.
Rösten som säger "Du vet hur allting började". Och ditt svar: "Jaha, det kommer sluta likadant som det började", är ju intressant, för det är nog så det är. Slutet och början liknar varandra.
Hälsningar
Urban
>Drömmen började som i en saga. En historia som var berättad av någon.
>Jag befann mig på en en krog och jag antar att det var kväll.
>Jag vet inte exakt hur det började. Jag vet bara att jag drev med folk.
>Jag skojade och gjorde mig rolig på deras bekostnad.
>Jag var ngn slags stand-up komiker och det var särskilt tjejer jag drev med.
>Jag minns att en utav dom försökte verka kaxig och försökte och lyckades nästan göra bort mig inför hela istället. Men så gjorde jag något, vet ej vad, hon hade precis vänt mig ryggen, gått upp för en enkel trappa på si så där 3-4 trappsteg då hon snubblade och föll pladask på golvet. Jag skrattade hånfullt och rått, gick baklänges samtidigt som jag gjorde slängkyssar åt folket (som om jag var en stjärna) Men allt var ironiskt, det tänkte jag samtidigt.
>Folk skrattade åt mig, men bara för att de tyckte jag var rolig.
>Då jag gick baklänges stötte jag ihop med folk. En man, i 30- årsåldern råkade stöta ihop med mig ganska ordentligt (han var nog inte van eller beredd på att någon skulle komma gåendes baklänges med viftande armar) Han sa något till mig. Jag minns inte vad. Men mitt svar var ironiskt och var menat som ”dra åt helvete”. Han missuppfattade dock det och skrattade bara åt mig. Inte det där hånflinet, utan ett skratt som visade på att han tyckte jag var rolig.
>Jag hade precis vänt mig om (det var strax innan utgången från själva baren) Två män och en kvinna i 30–årsåldern kom fram till mig.
>De sa: -Du är rolig, du har bra humor. Jag svarade med något lika ironiskt den här gången. En utav männen sa: -Den skulle kanske passa i vårt tv-program, du kan väl berätta varför!
>Jag skulle precis börja berätta, men avbröt mig själv. Jag mumlade något och började gå därifrån. Samtidigt tänkte jag: "Nej, jag kunde ha fått jobb, då hade ju min pojkvän blivit glad! Varför tog jag det inte?" (Kan påpeka att jag under denna tid i VERKLIGHETEN bodde sambo & var arbetslös)
>Drömmen fortsatte:
>Jag gick åt vänster, där var en smal trapp av trä och det var lågt i tak. Plötsligt var det en röst som sa till mig (vet ej om det var ett kvinns eller mansröst) men rösten sa:
>- DU vet var det började, DU vet hur det började.
>Rösten upprepade de orden gång på gång.
>Plötsligt befann jag mig inte längre på en pub, utan i ett mindre hus.
>Jag minns att jag ville in i köket (något jag ville åt fanns där, men då visste jag inte vad) Jag kände mig stressad av något, kanske var det av pojkvännen, jag kände på mig att han skulle komma när som helst och jag var tvungen att komma in i köket först. Men trappan som jag just gått upp för ”hängde” liksom för ingången till köket. Jag fick krypa och verkligen tränga mig in i köket.
>Samtidigt som jag trängde mig in svarade jag liksom på röstens fråga ”Du vet hur det började”. Jag sa: - jaha det kommer att sluta likadant som det började? Rösten svarade inte men jag kunde bara tänka på en sak och det var svaret, jag visste nu att jag hade rätt.
>Ett hagelgevär. Det var vad jag tänkte på. Pojkvännen tänkte skjuta huvudet av sig precis som hans kompis gjort (ej i verkligheten men i drömmen hade hans kompis tagit livet av sig), minns jag att jag tänkte.
>Och där på köksbordet låg det. Jag såg att det var laddat. Han skulle precis använda det men hade gått för att hämta något. Men jag visste att han snart skulle vara tillbaka och ville därför skynda mig med att gömma geväret.
>Jag vet att jag tänkte att under badkaret skulle min pojkvän aldrig leta.
>Jag lyfte upp geväret försiktigt, var väl rädd att det skulle ”gå av” så att jag blev skjuten. Jag kollade genast hur många patroner som satt i. Det var två patroner. Jag vet att jag genast tänkte: jaha, han tar det säkra före det osäkra. Han vill verkligen dö och det kommer inte att vara ett skit kvar av hans huvud. Patronerna tar jag ut och gör mig av med.
>Jag vet inte vart, men jag vet att jag tänkte att det bästa nog vore att bara slänga ut dom. En var åt sitt håll.
>Pojkvännen och jag befann oss i köket igen. Jag frågade honom om han mådde sådär dåligt igen. Ja sa han. Han svarade också att han mått dåligt förut för ca två år sedan.
>Han mumlade något namn som hade namnsdag den dagen. Det lät som namnet på min katt. Pojkvännen försvann ut ur rummet. Jag började räkna efter i almanackan och leta efter det där namnet jag tyckt att han sa. Pojkvännen kom tillbaka och jag försökte dölja vad jag höll på med. Men han tittade knappt på mig, verkade leta efter något (kanske geväret). Jag hittade min katts namnsdag. Det var en dag i juli. Och jag vet att jag tänkte för mig själv att ”Ja det stämmer antagligen” Drömmen slutade där. Och jag vaknade med ett ryck. Men vad i allsin dar betydde detta?
>