väskorna!!

Inlägg av: Anne den 04. Oktober 2004 11:52:57:

Jag befann mig på min skola. Med mig hade jag två tunga skolväskor och varje gång jag försökte gå, kände jag att jag skulle falla ihop.
Jag försökte gå ändå och jag tänkte att det var pinsamt att ramla ihop bara så där.
Jag skulle gå hem då jag fick syn på en kille på vägen. Jag gick och kände att jag skulle ramla ihop, och jag tänkte hela tiden - snälla ramla inte, och så poff så hade jag ramlat på marken. Jag kollade på killen om han tittade konstigt på mig, men han brydde sig inte. Men då tänkte jag att om jag la över böckerna i den andra väskan så går det nog bra, så jag började att lasta över böckerna till den svarta väskan. Det var soligt och skönt ute och medans jag höll på så kommer en kille jag är kär i gående mot mig. Jag tänkte det är rätt tillfälle att säga hej till honom. Han böjde sig ner och började hjälpa mig och han tog den ena väskan åt mig och det gula tenniskracket och bollen som jag hade med mig. Vi började gå och pratade lite grann tills jag frågade om han kunde köra hem mig på sin cykel. Det ville han göra. Vi åkte hem till mig och han körde upp mig på våran bro och stod där och sa:
- Jag tycker om mjölk och bullar, det brukar jag alltid få.
Jag svarade att han kunde få det om han ville men han verkade som att han var lite tveksam som han aldrig hade sagt det, men till slut kom han in. Och jag trodde att min mamma skulle bli glad av att se honom för att hon hade aldrig sett honom förut, men hon sa bara hej och gick iväg. Jag tyckte att det verkade konstigt för att hon brukar alltid hälsa glad och trevlig på alla. Han fick mjölk och bullar av mig.
Sen så befann vi oss där det var mörkt, det såg ut som en vulkan av nåt slag.
Vi hade sagt att vi gillade varandra och vi fick se gröna berg uppifrån sen stod vi öga mot öga mot varandra med fullmånen bakom oss och vi försökte kyssas men så kom människor och omringade oss som vi hade gjort nått farligt och så hade killen som jag gillat klonat sig i flera delar. Alla attackerade klonerna och till slut så stod jag och beskyddade den sista av honom. Han hade förvandlats till en tecknad hund och han stod intryckt mot väggen. Jag ställde mig för honom och sa: Varför försökte dom döda någon jag älskar jättemycket? Han kollade på mig förvånat som att jag inte skulle gilla honom, men fast han var hund så tyckte jag om honom ändå. Alla vakterna som försökte skjuta oss stod bara och gapade och sen la dom ner vapnen. Sen så stod vi uppe på berget igen, med just när vi skulle kyssas så sluta drömmen.