Svar på spöken
Skrivet av Urban den 06. Juli 2003 09:27:40:
Som svar på Spöken skrivet av wilma den 02. Juli 2003 09:12:36:
Hej Wilma
Du tycks uppleva detsamma i dina drömmar som i vanliga livet. I alla fall dina rädslor för spöken.. Hur ska du komma tillrätta med det här? För alla rädslor gäller samma sak- man ska försiktigt närma sig det man är rädd för, och sakta, bit för bit, komma över det. Bara man närmar sig så mycket att man kan uthärda den inre paniken och stannar kvar där tills man har lugnat ner sig, så återtar man sakta "förlorad terräng". I regel går det fortare än man tror. Några veckor ungefär... Man kan behöva någon som hjäper en igenom ens rädslor..För det kan vara svårt att alldeles på egen hand fatta mod till det..Det här tycks gälla alla sorters av rädslor. När det gäller din rädsla för spöken kan det ju vara svårt att hitta spöken att träna bort sin rädsla på, så att säga. Men jag är helt säker på att det är din egen inre upplevda känsla som är det viktigaste. Så du bör försöka komma till situationer där du upplever din rädsla och sedan stanna kvar där, och sedan utmana ännu större svårigheter, och stanna kvar där, och så vidare..
Det där är vad du ska göra i verkliga livet.. Vad det gäller dina drömmar, hänger de ju ihop med din vanliga verklighet..
Det finns en inre kamp inom dig. Det som kallas ont och gott. Någon eller något har skapat denna ångest hos dig. Det som nästan visar sig- är en bild av det som är det onda. Din mamma finns tydligen med i drömmen.... Förstående.. Jag får intrycket att du ibland känner dig jagad av det onda i drömmen. Det tyder i sin tur på att du känner nån sorts stress eller press på dig i din vardag. Jag GISSAR att det finns en person i din närhet som kommer med knepiga krav eller nåt, som känns obehagligt, och inte är bra. Som har alldeles för stort inflytande på dig som person. Om det är så, så är det bra för dig att sätta upp gränser..
Så långt min tolkning
Du gör rätt som bearbetar dina drömmar! Berättar dina drömmar. Det är ett sätt att komma närmare dig själv. Och se vad som egentligen sker.
Hälsningar
Urban
>Hej!
>Jag drömmer väldigt ofta om "onda hus" eller oroliga andar, fast drömmarna ser alltid olika ut även om de handlar om just detta.
>Oftast kommer jag i drömmen till ett nytt hus och jag kommer alltid dit i sällskap med andra. Redan från början känner jag att det finns något ont i huset, något som tittar och vill oss illa. Men det är aldrig någon annan som begriper varningen. Drömmarna präglas ofta av en känsla av att "nu dödar det onda oss, vi måste här ifrån." Om det onda gestaltas är det ofta bara i ett kort ögonblick, något som blixtrar förbi. Det är alltid en ond gestalt kan man väl säga, som en person. Den står alltid och tittar rakt på mig men jag ser aldrig ansiktet på den. Jag har även drömt spöket eller vad man skall säga som en genomskinlig gestalt, där överkroppen och benen är det enda jag ser. Den står aldrig direkt på marken. Ofta har jag en sådan ångest och rädsla när jag vaknar att jag är illamående.
>Drömmen slutar alltid med att jag "förlorar". Att vi, eller jag själv, kämpar för att komma undan från det onda, aldrig driva undan det, det vill säga besegra det. Och det slutar som sagt alltid med att jag misslyckas. JAg tror alltid att jag "vunnit" men i slutskedet på drömmen kommer alltid något som bevisar att jag har fel och då vaknar jag. Det kan vara att jag känner den där närvaron igen, eller att jag ser gestalten.
>Jag drömmer liknande drömmar flera nätter i rad, ibland flera gånger varje natt. Det är en oerhörd vanmakt för jag är så himla rädd för spöken i mitt vakna liv.
>Gemensamt är som sagt alltid:
>* ondska som inte är i mänsklig form
>* att jag är den enda som inser faran
>* att det onda accelererar under drömmens gång, kommer alltid närmre och blir svårare att fly ifrån
>* om jag någonsin ser ondskan har den en människo-kropp men jag vet alltid att den inte är "vid liv".
>* jag försöker aldrig bekämpa makten, bara fly från den.
>* jag förlorar alltid kampen. Vad som händer sedan vet jag aldrig, jag vaknar och känner mig illamående och olustig. Om det är någon som tar mig på allvar och min känsla av att något är illa tokigt är det min mamma. Det har hänt en gång. Då hann det onda röra vid mig och försöka hålla fast mig. Vi flydde från rummet där jag sett den onda gestalten. Kort efter sprängs hela byggnaden och när röken lagt sig finns ett enda rum kvar, helt intakt och det är rummet jag sett som "elakt".
>* om det onda gör något ljud ifrån sig, är det alltid som ett dovt andetag... whaaaaaa, ungefär. Det onda kommunicerar aldrig, det vill bara illa.
>Nu när jag tänker på det är det nästan alltid spöken i mina drömmar. Det kan vara döda släktingar, spöken som hjälper mig eller så är de elaka. Varför drömmer jag alltid så? Vad betyder det? Jag är så rädd för spöken i mitt vardagliga liv att hela morgonen kan bli förstörd.
>Ursäkta att det blev ett sådant långt brev men jag vill gärna få lite hjälp på traven. JAg har undrat så nämligen! Det har pågått i flera år, mer intensivt de senaste månaderna. Så där ja, usch så långt men o vad glad jag vore för hjälp! Vänliga hälsningar/ the haunted..