Tomma speglar
Inlägg av: Hríma den 24. April 2006 10:11:41:
Gick omkring på ett "dårhus", var rädd för speciellt två personer (två män i rullstol med konstiga ansikten, den ena mycket stor och han VÄSTE som en orm när han såg mig komma upp för trapporna mot översta våningen). Jag undvek starkt personalen, då jag var säker på att dom inte var vänliga, men när jag väl kom upp på översta våningen visade det sig vara ett litet kök och det visade sig att jag var hela kökets "kelgris" :S Kramades av hela personalen och fick intrycket att jag var den enda som inte var HELT störd av alla passienter. Mitt innanför dörren fanns en stor, tom spegel. Jag kunde se bakhuvudet på den personal-person som var "min", men inte mitt eget ansikte. Jag var övertygad om att jag ändå skulle få se något jag inte gillade. "Min personal-person" frågade om jag "kunde se någonting idag" (av någon anledning var jag säker på att anledningen till att jag befann mig där var dom tomma speglarna). Jag vände mig och gick ut genom dörren. Fick en uppmaning, men minns inte vilken. Mötte den elake mannen i rullstol i dörren och han spände ögonen i mig och skrattade elakt. Känslor av obehag. Jag minns att jag sedan hukade mig mitt i trappan och tittade ut genom ett litet fönster. Bakom mig fanns en hiss och jag gick in i den. Hissen var full med speglar och jag skulle just backa ut (eftersom jag kände obehag) när dörrarna slogs igen. Jag kände att jag hade någon med mig och såg den i ögonvrån (kan ha varit en hund, för det var svart och litet). Jag upptäckte snart att ett ansikte började ta sin form i spegeln. Mitt ansikte (jag upplevde det mycket, mycket vackert i drömmen). Kände mig otrygg och övertygad om att något mer var påväg ut från speglarna. Började skrika och slå på dörren, som inte gick att öppna. När jag väl tog mig ut (hissen nådde det plan den skulle till) undrade personalen vad som stog på och dom förstod att jag sett mitt ansikte i speglarna. Jag förstod att jag i drömmen hade en otrolig rädsla för mitt eget ansikte och också en stark rädsla för alla MÄN (konstigt att jag kände så mycket förtroende för min "personal-person", som jag tror att jag hade starka känslor för och som hade starka känslor för mig). Det är allt jag minns. Det jag MEST undrar över är det hela med speglarna?